Jag vet inte var jag ska börja. Så som jag mår nu önskar jag ingen. Just nu är allt så förvirrat så jag har inte kontroll över någonting. 

Många tankar, många, många. Men hinner inte fånga alla, de bara flyger runt som rädda fåglar, i mitt huvud. Svåra att fånga, svåra att tämja och många flyger in i rutorna, och seglar ner döda på marken.

"Jag vill skiljas", sa han. 

Efter 20 års äktenskap och två barn. Så oväntat och overkligt. Som en blixt från klar himmel. Vi har inte pratat om detta, han har inte sagt att något har varit fel. Har inte sagt att han gått och funderat på detta. 

Han bara drog undan mattan jag stod på, och jag började falla handlöst. 

Så nu vet jag ingenting, vi ska göra ett allra sista försök, sa han. Han trodde att jag också ville skiljas, blev överraskad när det inte var så. Så det blev inte riktigt som han heller tänkt sig. 

En månad har gått, en månad av förtvivlan och så mycket gråt. Jag trodde inte att jag kunde gråta så mycket. Men han har bara fått se en bråkdel, vill inte visa hur trasig jag är. Vill inte övertala honom att stanna av fel anledning, om han ens kommer att göra det. 

Men, nu väntar ett besök på familjeterapi, vi får se vad de säger. Hoppas det kan peka med hela handen och säga vad vi ska eller inte ska. För vi har ingen aning.

Det jag vet nu ä rbara att han inte älskar mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att försöka jobba med mitt kontrollbehov så kan vi testa en sak. Men jag vet inte om detta blir samma sak, att jag bestämmer och delar ut uppgifter som ska göras. I så fall vet jag inte hur jag ska göra.  Vi kan testa att X köper julklappar ...

Du säger att du måste förstå att jag älskar dig, det är upp till mig nu. Du kan inte älska mig nu, för din ena fot är redan utanför dörren. Men jag behöver också älskas, just nu mer än någonsin. Jag behöver veta att jag  finns, att jag betyde...

Vad är viktigt för X? Kommer jag någonsin bli tillräckligt bra, för att han ska känna sig nöjd, avslappnad eller trivas hemma? Vad kan jag göra för att X inte ska känna sig irriterad eller störd på saker hemma? Är det genomförbart? Kan jag bli den ha...

Jag har skrivit så mycket här hemma, men inte på bloggen, det har liksom inte blivit av. Men jag tänkte att bloggen är ju för min egen skull, ingen vet ju att den finns. Så jag tänkte försöka använda den, just nu, i alla fall, för att samla ihop mina...

Nu är det ett par dagar sedan vi var på vårt första möte på familjerådgivningen. Det var tungt. Vi grät båda två, men det kändes ändå som en bra väg att gå, tror jag.  Men jag är fortfarande helt full med tankar, vem är jag, vad vill jag, hur gör j...